I torsdags spenderad en dag i canggu som kunde blivit väldigt långtråkig utan min nya vän Eva. Canggu är ett rätt skönt ställe med massa hippies och surfare. Om man inte surfar finns det dick inget att göra här förutom att äta super nyttig mat, det mesta veganskt eller vegetariskt. I canggu ligger allt väldigt långt ifrån allt annat så Eva och jag hyrde en moppe och körde runt o kollade området och stranden med imponerande vågor. Det blev en trevlig dag med predikyr, solbränna och roliga Facebook konversationer, eftersom Eva är döv så skrev vi till varandra på telefonerna? typ som vanligt för oss ungdomar ( haha).

Idag ska jag bara vila och hänga med dem andra här på hostellet som gömer sig inne från ovädret, här i kuta för jag är jätte trött! I föregår gick jag upp tidigt för att förutom att hika upp på en vulkan skulle jag hitta en klinik med malaria tabletter som var nästan omöjligt att hitta men tillslut köpte jag det på ett sjukhus som hade dem. Efter några timmars letande var jag hungrig och åt dumplings (var tvungen att testa , men det var som jag trodde inte gott). När jag var klar smällde det till ordentligt i köket som var öppet i anslutning till matsalen och jag kände en ordentlig tryck våg. En gas tub under spisen hade exploderat. Tjejen i köket fick en rejäl chock men var som tur är helt okej förutom det. Med något vitt smul i håret gick jag sen mot glasscafeet som skulle vara Hiking gruppens mötesplats. På vägen fick jag lift av en kvinna som jobbade som nyhetsreporter, först trodde jag att hon var taxi så jag insisterade på att gå eftersom jag hade några timmar att slå i ihjäl. Men hon var visst bara trevlig och nyfiken, och ville hjälpa för att hon tyckte att det såg tungt ut med min stora ryggsäck?vilket det var. så jag antar att folk här faktiskt är genuint trevliga, det är inte alltid bara en show för turismen. Efter ett onödigt spännande stop vid en bankomat som bestämde sig för att behålla mitt kort på obestämd tid kom jag fram och var lite trött så jag tog en kaffe på en café i närheten av glass stället , som var väldigt ?seriöst? för bali, det var nästan som espresso house hemma, fräscht och proffsig personal. På många ställen här sitter personalen på golvet och snackar eller äter eller håller på med telefonen. ?men dem var fortfarande? balinesiskt? trevliga så där blev jag sittande tills det var dags att åka till Java för hikingen.

Bil resan kändes kort tack vare den ryska killen jag skulle hika med, tyvärr dök dem två andra deltagarna aldrig upp men det kanske var tur för då blev det mer syre till oss som ryssarna säger....eller iaf mer plats i bilen så vi kunde ligga och sova. vi hade super kul i bilen med massa intressanta samtal, det är kul när man träffar människor som man verkligen klickar med på en gång. Han lärde mig massor om hur det är att vara ryss och landet i sig och jag gav honom livs råd (ironiskt eftersom han var 12 år äldre än mig) , jag låter tydligen som en klok gamling. Tur- o retur skulle resan till vulkanen på Java ön ca 24 h . Ijen är ca 3000 m högt med kanske 300 m ner till den varma syra-sjön i kratern, som i sig är 200 l djup. Det här är enda stället i världen där sulfat tillverkas och inte grävs fram ur ett berg. Ur vulkanen kommer det massor av sulfat i gas form, för att göra om det till ofarlig mineral tänder dem eld på gasen, det är denna blåa eld som ijen är känt för och det var väldigt häftigt att se. Gasen blir då flytande och sen stelnar när det har runnit en bit och kylts ned. Sen kommer det några arbetare och hackar loss mineralen och bär ca 70kg hela vägen upp för den branta kraterväggen och sen ned till baslägret. Jag blir väldigt imponerad av dem spinkiga gubbarna som går upp och ner för berget hela nätterna, jag har nästan svårt att ta mig upp och ner utan att bära på något. Vi bar gas masker hela tiden eftersom gasen är väldigt giftig men många som jobbar där har inga masker eftersom dem inte får några av företaget dem jobbar för, men även dem som har masker väljer att ta av dem eftersom det är tyngre att andas med dem på när man anstränger sig. Vi gick ner i kratern på natten när det var kolsvart för att se elden eftersom den släcks på förmiddagen då ingen kan jobba där pågrund av för mycket rök. Under tiden som vi satt i den kalla kratern och väntade på soluppgången som skulle vara väldigt fin vände vinden ibland mot oss och då var det bara att vända sig bort , ducka och blunda,för det sved i ögonen och näsan,tills guiden sa till att det var över. Vår guide hade jobbat i vulkanen tidigare tills han bröt axeln och inte kunde fortsätta. Pierrick, fransmannen som driver tour företaget erbjöd honom då ett jobb som guide. Pierrick skulle egentligen gått med oss men kunde inte nu för han var tvungna att ?avgifta? lungorna några månader. När det började ljusna såg man hur gult allt var, röken och berget som färgats av allt sulfat. Och den grön gråa sjön med vacker siluett av berget i bakrunden. På vägen hem åt vi frukost hos en indonesisk vän till pierrick och det var super gott!! Traditionell indonesisk mat (som jag inte brukar gilla) men otroligt vällagad. Sen bjöd pierrick på munkar som jag inte heller brukar gilla, men pierrick vet vart visst vart man hittar den bästa maten!
Den här turen var väldigt intressant och rolig men fick mig att tänka mycket på hur oetiskt och omoraliskt många människor prioriterar, speciellt dem med mest makt. Varför prioriteras inte mänskliga rättigheter högre.

Blå eld. Bilden är vriden, till höger som egentligen ska vara nedåt syns en gubbe som hackar sulfat stenar

Jag i gasmask som fryser arslet av mig

Två bärare på väg upp, jag önskade att jag kunde hjälpa till men jag skulle inte ha orkat mer än 20 steg

Syra sjön som värms underifrån av vulkanen längst bort där har jag läst finns en dam som hindrar vattnet att rinna ner och förstöra oddlinggsmarken nedanför vulkanen.

Vägen ned var otroligt fin :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sön 12/11 -17 Sen sist jag skrev har det blivit vår på riktigt här, nästan sommar, på fina dagar som bara blir fler, kan man lätt gå I shorts. Vi har fått fler lam, ett som vi flaskmatar. Även om den hara andra lamm att leka med älskar den att spri...

Nu är jag ?hemma? igen efter en riktigt bra semester. Här är allt som vanligt och våren närmar sig. Idag såg jag några påskliljor och träden längs vägarna börjar blomma och I hagarna skuttar små lamm. Det har tagit ett tag att skriva klart om Fiji ...

Resan till Fiji började bra. Vi hade tre dagar på huvud ön Viti Levu innan vårt plan skulle gå norrut till Taveuni, Fijis tredje största ö. Först tänkte vi åka lite söderut på huvud ön till ett sufställe, det enda passande för nybörjare, men vi hörd...

Nu har jag bott med familjen Rayner I lilla Marton I ungefär en månad som Au pair. Alla I familjen med två döttrar, lilla Ginny 4 månader och Charlie 4 År, är verkligen super gulliga. Charlie kan dock ha galna humörsvängningar men annars är hon rätt ...

Sen sist har jag spenderat en hel del sköna dagar på stranden, det har varit strålande sol nästan hela tiden. Efter whakatane tog vi en tur till en strand på udden österut där vi hittade en fin strand av ner malda snäckskal. Vågorna var för stora fö...