Nu har jag tagit mig söderut till staden hamn staden Semporna , efter 3 svettiga dagar I djungeln..jag har aldrig uppskattat en iskall dusch lika mycket som när jag kommer tillbaka till civilisationen då! Jag har såg massor av apor, som proboscis (dem med rolig näsa) , en orangutang , massor av longtail makak och några mindre som kom på besök I lägret. Det fanns också många fina fåglar längs floden men vattnet var så högt från allt regn, t.om vårat läger blev översvämmat, så vi såg inga krokodiler eller pyton ormar. Men det var lika bra det tycker jag. Vi åkte mest båt längs floden för det är där man kan se flest djur men vi gick också ut på vandring I skogen två gånger, en natt vandring, det tyckte jag mest om. Inte för att vi såg något mer än några otäcka spindlar, grodor och andra insekter, men det var mysigt att gå runt I skogen och lyssna på alla ljud. På natt turerna såg vi eld flugor vid floden och himlen var helt stjärnklar så man såg otroligt mycket stjärnor eftersom det inte fanns något ljus I närheten. Väldigt vackert. Bara att bo I lägret var också väldigt mysigt, några I personalen var väldigt duktiga på musik så på kvällen hade vi live karaoke!
Även om det var en rolig upplevelse att bo I djungeln och se massa djur så gjorde det mig väldigt besviken. Den tragiska anledningen till att vi såg så många apor vid floden är att dem har ingen annan stans att ta vägen. Bakom dem skyddade träden längs floden ligger enorma palm plantager och skogen vi var I är bara 50 år gammal för det brukade också vara en planatge. Det finns inte mycket kvar av den 170 miljoner år gamla regnskogen som jag såg på dokumentärer när jag var mindre, och drömde om att få se på riktigt nu. Man hör så mycket om att jorden förstörs på olika sätt, här av skogshuggning, men man tänker att det är okej, jag använder lågenergi lampor I hallen och äter vegetariskt en gång I veckan. Men att komma hit och se platser där det händer så blir det så påtagligt. Det är riktigt sorgligt och skrämande. Men att ta positiv eller negativ ställning till plantagerna är svårt eftersom palmolje marknaden är (väl som andra marknader) lite avancerad med många steg att tänka på. Skulle det hjälpa att jag som civilperson eller att stora företag bojkottade Palm oljan? ?nej. Palm oljan är den mest produktionseffektiva oljan. man får ut mer av en palm odling än t.ex ett rapsfält av samma storlek så att byta till en annan olja skulle bara flytta naturskadan till en annan plats?.även om det skulle vara bra för dem utrotningshotade djuren på borneo? Plus att hundratusentals människor är ekonomiskt beroende av odlingarna, dem skulle då sälja mer ocertifierad olja till mindre medvetande länder som inte bryr sig lika mycket om hållbarhet, som Kina och Indien där efterfrågan växer snabbt. I Europa köps i majoritet certifierad olja, endast från hållbara odlingar. Det betyder bl.a att mer regnskog inte får huggas ner, dem får bara använda sig av redan befintliga odlingar. Efter att ha läst en del om det här verkar det bästa alternativet vara att sätta press på företag att dem ska änvända sig av endast certifierad olja?.hur man nu gör det rent I praktiken?. Och kanske att välja annan mat, som att knapra på ett paket morötter istället för ett paket oreo (som precis som nästan alla andra kakor innehåller palm olja) för att minska sin egen användning av olja, vilket man väl bör göra ändå, hehe.
Mycket jag sett och vart med om hittills undet min resa har fått mig att tänka väldigt mycket, på många olika saker. Bland annat har det fått mig att vilja äta mer veganskt och mer raw food?det låter lite tråkigt och smaklöst I längden, men är en ?god? middag verkligen värd det vi gör mot våran jord?

"Stugorna" vi bodde innan dem blev översvämmade.

[Bild]

En morgon tur på floden

[Bild]

En gullig och ovanlig groda vi såg på kvällen

[Bild]

En ful-näs apa. Dem såg vi många av...Dem äter visst inte söta saker, bara blad som skulle vara giftiga för oss. därför har dem en väldigt stor mage, dem smälter maten som får, I flera olika mag säckar.

Idag är jag i kuala lumpur , ett stop på vägen till borneo. Eftersom jag ändå måste mellan landa här innan jag kommer fram till borneo så förlängde jag stoppet en dag för att passa på att utforska den här färglada staden. Det finns något att kolla på överallt. Kuala Lumpur verkar vara en mix av Indien, Kina, islam och sen lite regnskog på det. Trots att jag är trött och det regnar oavbrutet så var jag fast bestämd att ta vara på min dag här, så kl 9 I morse gick jag upp för att äta frkost här på hostellet, rostade mackor med jordnötssmör eller en underlig kräm av kokos och äggula bjöds det på. Efter det tog jag en ganska lång promenad till Botaniska trädgården, som var väldigt fin! Här skulle mamma kunna spendera en hel dag, gärna två. Jag gick dock igenom på två timmar och sen kollade jag på hjort parken som var ganska liten med 3 hjortar i?det skulle även finnas ?mushjortar? i en liten inhägnad med dem såg jag aldrig, kanske för att dem är natt aktiva. Dem är tydligen hjort djur men blir bara 20 cm höga och på en bild tycker jag att ansiktet ser lite mus likt ut. Efter det tog jag ett tåg för 2 kr till ?lilla indien? som inte riktigt såg ut som jag tror att en indisk stad ska göra. Jag kände mig rätt malplacerad där jag gick blond och i svart regnkappa bland alla färgglatt klädda indier som tydligen har en bojkott mot regnkläder. Här åt jag lunch och lärde mig att jag gillar indisk mat?så länge den inte är stark. Innan jag åkte ?hemåt? köpte jag några roliga friterade bollar i olika former som jag var nyfiken på, det var visst någonsorts efterrätt eller snacks, men dem var jätte konstiga . En var lite matig, typ en donut med lite lök i. En boll tror jag innehöll linser, lite kokos och socker. Dem andra har jag ingen aning, alla var ialllafall som en boll av donutsmet med olika fyllning men dem var inte så goda, mest konstiga. Jag köpte även rolig frukt som jag inte vet namnet på men den var god , söt och lite syrlig ! På vägen till tågstationen fick jag gå igenom en galleria som var minst 8 våningar hög. Allt här är stort, byggnader, parker, gator och träd...
Nu ska jag ta en nap på hostellet, som förresten är bästa hostellet jag har bott på hittills, och vänta på att det blir mörkt ute innan jag går och kollar chinatown och äter mer rolig mat.

Den okända frukten

En annans med små annanasser på

En del av Little india

I torsdags spenderad en dag i canggu som kunde blivit väldigt långtråkig utan min nya vän Eva. Canggu är ett rätt skönt ställe med massa hippies och surfare. Om man inte surfar finns det dick inget att göra här förutom att äta super nyttig mat, det mesta veganskt eller vegetariskt. I canggu ligger allt väldigt långt ifrån allt annat så Eva och jag hyrde en moppe och körde runt o kollade området och stranden med imponerande vågor. Det blev en trevlig dag med predikyr, solbränna och roliga Facebook konversationer, eftersom Eva är döv så skrev vi till varandra på telefonerna? typ som vanligt för oss ungdomar ( haha).

Idag ska jag bara vila och hänga med dem andra här på hostellet som gömer sig inne från ovädret, här i kuta för jag är jätte trött! I föregår gick jag upp tidigt för att förutom att hika upp på en vulkan skulle jag hitta en klinik med malaria tabletter som var nästan omöjligt att hitta men tillslut köpte jag det på ett sjukhus som hade dem. Efter några timmars letande var jag hungrig och åt dumplings (var tvungen att testa , men det var som jag trodde inte gott). När jag var klar smällde det till ordentligt i köket som var öppet i anslutning till matsalen och jag kände en ordentlig tryck våg. En gas tub under spisen hade exploderat. Tjejen i köket fick en rejäl chock men var som tur är helt okej förutom det. Med något vitt smul i håret gick jag sen mot glasscafeet som skulle vara Hiking gruppens mötesplats. På vägen fick jag lift av en kvinna som jobbade som nyhetsreporter, först trodde jag att hon var taxi så jag insisterade på att gå eftersom jag hade några timmar att slå i ihjäl. Men hon var visst bara trevlig och nyfiken, och ville hjälpa för att hon tyckte att det såg tungt ut med min stora ryggsäck?vilket det var. så jag antar att folk här faktiskt är genuint trevliga, det är inte alltid bara en show för turismen. Efter ett onödigt spännande stop vid en bankomat som bestämde sig för att behålla mitt kort på obestämd tid kom jag fram och var lite trött så jag tog en kaffe på en café i närheten av glass stället , som var väldigt ?seriöst? för bali, det var nästan som espresso house hemma, fräscht och proffsig personal. På många ställen här sitter personalen på golvet och snackar eller äter eller håller på med telefonen. ?men dem var fortfarande? balinesiskt? trevliga så där blev jag sittande tills det var dags att åka till Java för hikingen.

Bil resan kändes kort tack vare den ryska killen jag skulle hika med, tyvärr dök dem två andra deltagarna aldrig upp men det kanske var tur för då blev det mer syre till oss som ryssarna säger....eller iaf mer plats i bilen så vi kunde ligga och sova. vi hade super kul i bilen med massa intressanta samtal, det är kul när man träffar människor som man verkligen klickar med på en gång. Han lärde mig massor om hur det är att vara ryss och landet i sig och jag gav honom livs råd (ironiskt eftersom han var 12 år äldre än mig) , jag låter tydligen som en klok gamling. Tur- o retur skulle resan till vulkanen på Java ön ca 24 h . Ijen är ca 3000 m högt med kanske 300 m ner till den varma syra-sjön i kratern, som i sig är 200 l djup. Det här är enda stället i världen där sulfat tillverkas och inte grävs fram ur ett berg. Ur vulkanen kommer det massor av sulfat i gas form, för att göra om det till ofarlig mineral tänder dem eld på gasen, det är denna blåa eld som ijen är känt för och det var väldigt häftigt att se. Gasen blir då flytande och sen stelnar när det har runnit en bit och kylts ned. Sen kommer det några arbetare och hackar loss mineralen och bär ca 70kg hela vägen upp för den branta kraterväggen och sen ned till baslägret. Jag blir väldigt imponerad av dem spinkiga gubbarna som går upp och ner för berget hela nätterna, jag har nästan svårt att ta mig upp och ner utan att bära på något. Vi bar gas masker hela tiden eftersom gasen är väldigt giftig men många som jobbar där har inga masker eftersom dem inte får några av företaget dem jobbar för, men även dem som har masker väljer att ta av dem eftersom det är tyngre att andas med dem på när man anstränger sig. Vi gick ner i kratern på natten när det var kolsvart för att se elden eftersom den släcks på förmiddagen då ingen kan jobba där pågrund av för mycket rök. Under tiden som vi satt i den kalla kratern och väntade på soluppgången som skulle vara väldigt fin vände vinden ibland mot oss och då var det bara att vända sig bort , ducka och blunda,för det sved i ögonen och näsan,tills guiden sa till att det var över. Vår guide hade jobbat i vulkanen tidigare tills han bröt axeln och inte kunde fortsätta. Pierrick, fransmannen som driver tour företaget erbjöd honom då ett jobb som guide. Pierrick skulle egentligen gått med oss men kunde inte nu för han var tvungna att ?avgifta? lungorna några månader. När det började ljusna såg man hur gult allt var, röken och berget som färgats av allt sulfat. Och den grön gråa sjön med vacker siluett av berget i bakrunden. På vägen hem åt vi frukost hos en indonesisk vän till pierrick och det var super gott!! Traditionell indonesisk mat (som jag inte brukar gilla) men otroligt vällagad. Sen bjöd pierrick på munkar som jag inte heller brukar gilla, men pierrick vet vart visst vart man hittar den bästa maten!
Den här turen var väldigt intressant och rolig men fick mig att tänka mycket på hur oetiskt och omoraliskt många människor prioriterar, speciellt dem med mest makt. Varför prioriteras inte mänskliga rättigheter högre.

Blå eld. Bilden är vriden, till höger som egentligen ska vara nedåt syns en gubbe som hackar sulfat stenar

Jag i gasmask som fryser arslet av mig

Två bärare på väg upp, jag önskade att jag kunde hjälpa till men jag skulle inte ha orkat mer än 20 steg

Syra sjön som värms underifrån av vulkanen längst bort där har jag läst finns en dam som hindrar vattnet att rinna ner och förstöra oddlinggsmarken nedanför vulkanen.

Vägen ned var otroligt fin :)

När jag kom hit till Tulamben kändes stället konstigt tomt och på dyk centret jag checkade in på på måfå hade bara en gäst till. Jag tänkte bara stanna här en natt och sen åka vidare till lovina som jag har hört är jätte fint. Men när jag gick längs gatan för att leta reda på ett ställe att lämna in tvätt på stötte jag på en super trevlig dansk kille som jag kände igen från Blue Corner (dyk centret där jag tog certifikatet ) på Lembongan. Han och hans kompis bodde visst på dyk centret bredvid mig . Efter att han (och en fransk gubbe jag träffade tidigare på en promenad på stranden) berättade om skeppsvraket US liberty precis utanför stranden bestämde jag mig för att stanna en dag så vi kunde dyka där tillsammans. Så i morse gick jag och sex till dykare ner till stranden ca 200 m ned för en backe, drog på oss utrustningen och simmade 30 meter rakt ut och 15 meter ner och där låg resterna av båten, täckt av vackra koraller och hundra tals olika fiskar några stora som en humphead parrotfish och massor av av små underliga, som leaf scorpion fiskar, en och annan bläckfisk och en sköldpadda. Många aktiviteter och platser på bali är väldigt överskattade men inte det här, jag förstår varför det här är en av världens bästa dykplatser, åtminstone balis bästa?det var som att simma i ett överfullt akvarium. Och man behöver inte alls simma långt, det roliga börjar redan vid strandkanten så det skulle vara kul bara att snorkla här.
Just nu känns det ganska skönt att det här stället är så tomt, efter flera dagar av att ha varit super social och ha haft folk runt sig och gjort saker hela tiden är det skönt att ha lite egen tid, så nu sitter jag på balkongen och myser i regnet med ett paket oreo och redigerar bilder från go pro kameran som jag hade med idag , tyvärr blev det inte så bra bilder men jag ska se om det går att göra något åt...

En gul "löv skorpion " fisk, dock inte aaaalls lika fin på bilden som på riktigt. Såg en rosa också. Det är synd att det blev så dåliga bilder med kameran för allt var super fint och färgglatt!

Jag ute på en simtur

Nu tror jag att jag har hamnat i väldens ände,...i tulamben som knappt är en stad utan snarare en väldigt lång gata kantad av dykcenter. Stället är helt öde förutom ett fåtal dykare man ser korsar vägen lite då och då. Men utanför den här svarta stranden ligger skeppet US liberty som sjönk under andra världskriget och klassas som en av väldens bästa dykplatser. så när jag ändå är här ska jag passa på att dyka.
Efter lembongan spenderade jag en dag på ön Gili Trawangan som tyvärr var en besvikelse, det var inte alls lika fint som man tror. Även om dem olika öarns har lite olika atmosfär (T är den med mest aktivitetet och party) så kände mig inte så sugen på att se dem andra utan ville hellre åka och se norra bali som ska vara väldigt fint, och det är det. Gili var ioförsig lite rolig med höns och getter över allt och bilar och skotrar har bytts ut mot hästar och cyklar. Jag cyklade runt ön på morgonen (vilket tog 2 timmar med alla stop och små stigar jag åkte in på) och hittade en ko hage där två gubbar plockade "magic mushrooms" till kvällens drinkar....här ska man inte beställa något som heter magic,special, eller happy...
Eftersom dem använder hästar till allt på ön undrade jag hur dem lever så jag stannade vid ett turridnings stall jag hittade mitt på ön där en "hästskötare" pratade någorlunda engelska och kunde svara på alla mina frågor. det verkar som att tur ridnings hästarna verkar ha det rätt bra även om dem bara går ut i hagen en stund på morgonen och dem ser väldigt välmående ut. Drag hästarna i ?centrum? ser dock lite mer slitna ut och verkar bo i små skjul likande stall mellan gatornas hostell och dem jobbar mest hela dagarna.
Efter cykelturen gick jag och en till som jag träffade på hostellet till stranden för att snorkla?. Även om stranden inte är bästa stället att snorkla på så går det och vi såg en urgullig sköldpadda! Tyvärr började det regna efter 30 minuter och jag brände mig på en liten manet på halsen så sen gick vi upp och till matmarknaden tillsammans med 6 andra svenska tjejer.
Nästa dag sa jag hejdå till ?svenska klubben? på hostellet och tog båten till där jag är nu. Jag såg massor av delfiner på vägen hit! Vattnet utanför norra bali kryllar av dem. Jag ska berätta om dyket i nästa inlägg! :)

Svamp plockning på G

Undet cyckelturen träffade jag på ett gäng kelsjuka getter som glassade på stranden

Jag är nu efter 5 dagar på den underbara ön Lembongan en certifierad dykare! Något jag är väldigt stolt över att ha klarat av eftersom jag alltid har varit rädd för vatten...det har varit nervöst och väldigt obekvämt ibland, men också helt fantastiskt! Jag har sett två sköldpaddor chilla på bottnen, en bläckfisk försöka gömma sig med sitt kamouflage, en vacker blå prickig sting rocka gömma sig i sanden, och fyra enorma mantor som kom till revet för rengöring!...vilket ju är en bucketlist avbockning....förutom dem så har jag såklart också sett vackra rev och massor av lustiga fiskar i alla olika former, färger och storlekar. Men nu är det dags att åka vidare till paradis öarna Gilli! ...och säga hejdå till alla härliga människor och nya vänner jag har träffat här , som min skojiga dyk instruktör Gilang och hans instruktör elev/ assistent Lis, som har lärt mig massor och varit ett bra stöd när jag har trotsat mina rädslor, Anna (min dyk klass kamrat) och hennes bror Edu som kom och hängde med oss sista dagarna, en väldigt inspirerande kvinna på 60 år som har rest och dykt halva sitt liv och ska fortsätta tills hon blir 100,..och många fler. Vi har verkligen haft super kul den här veckan och en del av mig vill inte åka härifrån än, men det skulle bli lång tråkigt att stanna på den här lilla ön längre om man inte dök hela tiden, det finns inte mycket mer att göra här. Men jag vet att nästa ställe kommer bli lika bra med nya roliga människor.

Härom dagen var vi vid Devils tear, ett häftigt ställe där vågorna som slår in mot klipporna blåser upp i luften som en geijser, jag ska försöka ladda upp en video på det.
Och på mantorna såklart!

60 åriga dykaren från sweizch och jag på väg till manta point dyk plats!

Jag och Anna på upptäcktsfärd

I förre går tog vi en lugnt dag i ubud fjärlispark innan vi gjorde oss redo att åka vidare till ön Lembongan för att på börja dyk certifieringstest kursen. Vi kom hit igår eftermiddag, hostellet och "skolan" ligger på en jätte fin strand med en otrolig solnedgång och utsikt mot Bali.
Idag gjorde jag mitt första dyk efter att ha tränat i poolen först. Första gången jag gick ner dem 4 meterna som vi började med kändes det väldigt obehagligt så jag gick upp igen tillsammans med våra super duktiga instruktör, och efter att ha lugnat ner mig en stund gick vi ner igen och då var det hur kul som helst! Det var inte en jätte fin dykarplats, vi var där mest för att det är lugnt vatten, men vi såg ändå några roliga fiskar och koraller. I slutet av kursen ska vi till finare platser och dyka och då ska jag ta med go pro kameran som nu är fixad!
Nu är det mycket plugg men vi hinner ändå umgås med andra trevliga dykare här.

I övrigt är lembongan en väldigt fin ö, nästan ett paradis ställe och det är mycket nyttig och vegetarisk mat här ( i övriga Indonesien också tror jag).
Nu ser jag fram emot nästa dyk imorgon! :)

[Bild]

[Bild]

Super coola fjärilspuppor i parkens "BB"

[Bild]

Mitt klassrum

[Bild]

Jag fick lite läx "hjälp"

6/2-17
Idag plockades vi upp 8.30 av en van som skulle ta oss upp på ett berg som vi sen skulle cykla ner för bland risodlingar och små byar. På vägen upp stannade vi på en kaffe plantage där dem tillverkar världens dyraste kaffe: langawi, som ett litet katt djur har bajsat ut bönorna till. Det var dock mer en liten demonstration är en riktig odling, det var som en lummig trädgård med olika växter som passionsfrukt frukt, vanilj, ingefära och kaffe träd m.m I trädgården fanns också två burar med två sovande langawi katter i....vid en liten utsiktsplats fick vi sitta och testa på olika kaffe och te sorter som saffrans te och cocosnöt kaffe. Langawi kaffe fanns att köpa men jag kan inte hjälpa att tycka synd om djuren i burarna så det avstod vi ifrån.

Efter det fick vi brunch på toppen av berget där vi också fick ta en varsin cyckel och sen började vi rulla nedåt! På vägen stannade vi utanför ett tempel i en by där den super trevliga guiden berättade om kulturen på ön, men jag hörde bara hälften för sen upptäckte jag dem enorma spindlarna som hängde i trädet över oss! ....när vi kom ner till dem omtalade ris terrasserna stannade vi vid en liten risfabrik/kvarn där vi fick veta det mesta om ris odling. Där träffade vi även en gubbe i en av bassängerna som erbjöd oss att testa plantera, så det gjorde jag. Jag hade kul och tyckte att jag gjorde ett super bra jobb men sen skrattar vår guide och säger att gubben sa att jag inte har några skills..... så efter den självförtroende niten kan jag iallafall stryka risodlare från mina potentiella framtids yrken.
Efter några ner och upp för super branta backar och ett stop i ett traditionellt balinesiskt hem får vi en god lunch och några flickor visar upp en liten dans, och sen säger vi hejdå till dem supertrevliga människorna som vi cyklat med idag och åker hem till hostellet.

På kvällen var vi lite trötta i kroppen så vi gick på massage och sen åt vi på en restaurang med "super healthy " som tema och har världens godaste smoothies ?

En sovande Langawi katt

Gubben som utdömde min risodlarkarriär

Superduktiga små dansare!